Susanna Majuri, Vattenforskarens dotter, Finlands fotografiska museum till den 23.5.2010.
Fotokonstnären Susanna Majuri är mer aktuell än någonsin. Hennes verk visas för tillfället både i Kiasma, Konstmuseet Mejlans och Fotografiska museet. Utställningen i Fotografiska museet är Majuris första stora soloutställning i Finland, och hennes verk turnerar samtidigt under våren i London, New York och Madrid.
I Fotografiska museet varvas äldre sagolika, drömlika och känsloladdade verk med alldeles nya. En flicka svävar uppgivet i ett växthus om våren iklädd en bjärt turkosfärgad klänning. Hon omges av döda växter och atmosfären är sorglig men samtidigt spirande vårlik. Olycklig kärlek tycks artikuleras, men samtidigt finns känslan av en thrillertragedi. Färgerna, framförallt starka nyanser är mycket viktiga för Susanna Majuri och blir ofta utgångspunkten för ett verk och för fram stämningen. Det nordiska landskapet är framträdande i hennes bilder och hon har fotograferat karga platser på bland annat Färöarna, Island och i Norge. Naturen blir en scen för att uttrycka känslotillstånd och det undermedvetna. Betydelsefullt är också vilka klädesplagg hennes anonyma ofta lokala modeller bär.
Susanna Majuri (f. 1978) har gjort något av en raketkarriär inom fotokonsten, framförallt internationellt. För fem år sedan erhöll hon Work in Progress –priset i Arles. Majuri är utexaminerad från konstakademin i Åbo och Konstindustriella högskolan. Hennes fotografier uppmärksammades redan under studietiden i Åbo. Hon tillhör gruppen The Helsinki School och Timothy Persons stall, vilket sätter ofrånkomligen ett visst stämpel på verken.
Sanningen i fiktiva kläder
Varje verk bär på en gäckande gåta i illusoriska landskap. Hon påvisar ett leverne i någotslags gränstillstånd mellan sinnlig lek och sanning. Det ligger en tidlös känsla över bilderna, ett slags Twin Peaks-surrealism. Vatten är ett återkommande element i färgfotografierna i utställningen. I Majuris undervattensvärldar utforskas systerskap, vänskap och erotisk kärlek mellan flickor. Undervattensvärlden är mardrömsaktig, tryckande men också drömlik och eterisk. Det ser ut som om figurerna skulle både flyga och dyka, vatten och luft blir ett. Vattnet förändrar ansikten och kroppar, i vissa bilder är vattnet klart och i andra grumligt. Konstnären klär sanningen i falska, fiktiva kläder i och med att fotografierna är tekniskt inte manipulerade utan konstnären har uttryckligen byggt upp kulisser. Bakgrunden kan formas till exempel av ett lopptorgsfynd i form av ett lock från en chokladask, som avbildar en flock uppflygande änder och som Majuri förstorat upp till en jättelik vaxduk som hon täckt en bassängbotten med. Dansen finns starkt med i konstnärens liv och fotografierna har också en tendens att betona den fysiska upplevelsen och rörelsen.
Allt från Grimm till Fagerholm
Man försjunker och dras lätt med i fantasins värld framför hennes fotografier och Majuri tar starka intryck av sagor, nutida litteratur och musik i sitt berättande. Det är processliknande bilder, mera likt visioner än färdiga slutprodukter. Ett fotografi har klar inspiration av PJ Harveys stycke The River där floden för bort allt smärtsamt och för med sig en befrielse. Man kan även hitta drag av Tove Janssons osynliga barn i hur en vit gestalt försvinner eller framträder i det vita i ett fotografi. Även Bröderna Grimms Stjärnslantarna har gett inspiration till fotografens verk .
En flicka står böjd över vattnet vid en träskstrand med händerna utsträckta som i ett försök att omfamna sin egen spegelbild. Helhetsmässigt går tankarna till Monika Fagerholms litterära uttryck där kvinnor dras ner under vattnet, som symboliska dystra bilder för en värld som inte har plats för fria kvinnor. Majuris flickvärld handlar om en existentiell problematik, mera om att hitta sig själv än en feministisk strävan. Det handlar om flickor och unga kvinnor som befinner sig i ett främlingskap inför deras tillvaro men också inför sig själva. Överlag finns känslorna starkt uttryckta i dessa fotografier. I ett verk försöker hon dra in ett gigantiskt fartyg till stranden stående mitt i ett skrämmande hav. En videointervju med Majuri i utställningen tar fram hur konstnären lidit av anorexi och denna insikt ger förstås bilderna ytterligare en dimension.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 2010.
konstkontentan 