The Cosmos of Rudolf Steiner, Kunstmuseum Stuttgart till den 22.5.2011.
Rudolf Steiner är ett av de mest spännande kapitlen i modern konst och intellektuell historia – i år är det 150 år sedan han föddes. Hur förhåller man sig till Steiners läror i dag? I Stuttgart ställer man ut hans verk stort tillsammans med nutida konst.
Rudolf Steiner behandlade frågor kring ekonomi, sjukvård, skolväsende, näring, miljö och andlighet som vi ännu inte har kunnat lösa. I en tid av allt större efterfrågan av giftfria råvaror, miljöförstöring, finanskris och ett subtilt suktande efter andlighet är Rudolf Steiners holistiska livssyn ännu aktuell.
Många av Steiners skisser och modeller visas för första gången utanför ett antroposofiskt kontext och infiltreras i nutiden. Utställningen i Stuttgart fokuserar på hans konstnärliga och estetiska strävanden, vilka diskuteras och behandlas ännu i dag av formgivare, konstnärer och arkitekter. Utställningen på över 2 000 kvadratmeter är belägen i ett nybyggt genomskinligt glaskomplex i Stuttgart, staden där också den första Waldorfskolan grundades i tiderna. 14 nutida konstnärers individuella uttryck visas utgående från Steiners arv. Speciellt belyses förhållandet mellan avantgarde och nutidskonst, och det visas många likheter, många unga konstnärer är involverade i andliga frågor likt Kandinsky och hans generation.
Steiner som formgivare
Den första delen av utställningen visar Steiner som en visionär inom möbeldesign, arkitektur och samhällsfrågor. Den andra delen är fokuserad kring Steiners inflytande på nutidskonsten.
Piet Mondrian, Wassily Kandinsky och Joseph Beuys är de konstnärer som inspirerats mest av Steiners tankar och uttryck under 1900-talet. Beuys har en självklar plats i utställningen, som den konstnär som klarast yttrat sig som Steinerinfluerad, och som också påverkat nutidskonsten starkast. Efter Beuys död fascinerades man av hur lika hans tavelteckningar var Steiners skisser. De övriga nutidskonstnärerna i utställningen är märkväl inga uttalade Steinerdyrkare eller antroposofer. I verk av Jan Albers, Tony Cragg, Olafur Eliasson, Helmut Federle, Manuel Graf, Katharina Grosse, Anish Kapoor, Kalin Lindena, Simon Dybbroe Møller, Carsten Nicolai, Giuseppe Penone, Bernd Ribbeck och Claudia Wieser kan man finna Steiners tankebanor, men man kan märkväl också greppa dem utan att relatera till Steiner. Att tänka i färg och form sammanbinder många av dem, samt tanken att allt är i ständig förändring och att det inte finns begränsningar.
Förandligande av vardagen
Steiner var en aktiv föredragshållare, man har räknat upp till 5 965 föreläsningar vilka de flesta finns nedtecknade. Många av hans tavelteckningar från hans föreläsningar visas i utställningen. Runt 300 av hans böcker finns utställda på en vägg i museet, med titlar som varierar från “How to Know Higher Worlds” till “On the Nature of Bees.”
I flera rum visas hur Steiners formtänkande utgår från kristalliska formationer, vilket man kan tyda i hans arkitekturskisser och i möbeldesign. Steiners produktion kan även sammankopplas med den samtida jugendstilen och kubismen. Likt kubisterna fascinerades Steiner av kristalliska formationer inte bara för det estetiska utan också för en inneboende energivärld. Steiners design kan även länkas med expressionisternas fragmenterade och dynamiska former. Tillsammans med expressionisterna sökte de båda efter en mening i tillvaron, efter andlighet.
Organiska former ännu idag
Förhållande mellan konst, natur och teknologi stod högt i kurs vid förra sekelskiftet. Man fick nya inblickar i naturformer via röntgen, fotografier och mikroskop och Steiner hade förkärlek för biomorfa och organiska former och ville undvika hörn och kanter. Han blev en föregångare till organisk arkitektur och design, som är mycket aktuell ännu i dag. I utställningen visas även nutida stoldesign formade med laserteknik. Trots teknikskillnader kan man härleda till Steiners idéer.
Isländske Olafur Eliasson sammankopplar det naturliga med det konstgjorda och teknologiska. Hans fyra meter höga fanertorn mitt i utställningen växer uppåt likt en enorm planta som kastar geometriska ljus- och skuggeffekter på väggarna runtom. Han för fram tanken om att bryta från det naturvetenskapliga och närma sig det andliga, men här finns dock inget dolt budskap.
Infiltrerad av färg
Steiner tog starka intryck av Goethes färglära. Han talade för en total upplevelse av färgen och betonar ögonblicket då färgen förvandlas till en bild, tankens skalas bort och det är färgen som lockar. Med i utställningen finns Steiners skisser för så kallade färgrum som man kan vistas i och som har en terpeutisk verkan. Färg är alltså inte bara ytan på föremål utan det är frågan om en andlig väg i konsten.
Det finns en tanke i Steiners filosofi att det inre och det yttre ständig griper in i varandra. Katharina Grosses stora färgskulptur påvisar det inre och det yttre. Det inre består av en spektakulär färgvärld och det hela det blir ett slags öppnat själsrum.
Naturen som ett stort jag
Rudolf Steiners esoteriska läror har ofta ifrågasatts i vår mekanistiska värld. Den moderna naturvetenskapen har bidragit till att vi närmar oss naturen atomistiskt. Vi intresserar oss av den i första hand som en mekanism som vi distanserat oss ifrån. Naturen har ingen levande ”insida”. Denna utgångspunkt färgar av sig i synen på människan. Vi har förlorat tilltron på naturens och människans inneboende krafter. Men Steiner talar för den inneboende kraften.
Karaktäristiskt för Steiners tidiga tänkande var att naturen betraktades som en helhet, som ett enda stort “jag” som varje människa ingår i. Han ansåg att samma andliga krafter verkade både i naturen och i människans medvetande. Här kan man dra paralleller till Anish Kapoors vägginstallation i utställningen med en slags gravid mage infiltrerad i arkitekturen. Eller så Giuseppe Penones träskulptur innefattande ett träd står inte långt ifrån hur naturen uppfattades av Steiner som en organism, som en helhet som hela tiden utvecklar sina inneboende möjligheter. Steiner ansåg att hela livet är som en växt, som inte bara innehåller det man ser utan också döljer ett framtida tillstånd i sitt inre. Här kommer man lätt in på Joseph Beuys tankar om ”social skulptur”, om hur vi alla är vandrande konstverk, det är i hög grad frågan om en levande konst.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet april .2011.
konstkontentan 