Sophie Calle, Take Care of Yourself, Konstmuseet Emma till 10.6.2012.
Frankrikes världskända nutidskonstnär Sophie Calle är minst sagt framfusig; hon rotar i folks privata lådor utklädd till städerska, filmar andra när de sover och följer efter personer i smyg i flera månader. Hon är nu aktuell med ett stort verk i konstmuseet Emma där över hundra kvinnor analyserar ett och samma dumpningsbrev.
Verkets franska originalversion Prenez soin de vous var en av höjdpunkterna på Venedigbiennalen år 2007. Verket har sedan visats runt om i världen, senast i Tallinn. Allt kretsar kring ett brev som Sophie Calle fått av en pojkvän där han dumpar henne. Hon visste inte hur hon skulle svara på brevet som slutade med orden “ta vara på dig”, så hon lät 107 kvinnor tolka texten individuellt utgående från sina yrkesidentiteter. Medverkande är bland annat dansare, läkare, forskare och psykologer.
Museigalleriet är fullt av stora fotografier, filmer och texter. Här finns allt från sång och dans till vetenskapliga studier och origami. De medelålders kvinnorna framstår nästan som filmstjärnor; starka och koncentrerade tolkar de texten på sina specifika sätt. De ropar, sjunger, viskar och gråter om vartannat. Humorn fattas inte mitt i allvaret; till exempel har en skarpskytt valt att på femtiometers avstånd skjuta tre skott på ordet kärlek som upprepas tre gånger i texten och själva utställningen avslutas med att en papegoja äter upp brevet. Ex-pojkvännen presenteras inte utöver brevet, men trots de få raderna är det som om man skulle nästan känna honom i all hans tafatthet och svaghet. Helheten liknar mest en symfoniorkester, mångfacetterad med olika bilder, gester och ljud, allt utgående från ett banalt brev. Konstnären skildrar hur mångfacetterad kvinnligheten är, med andra ord ger den ett stort nutidsporträtt av kvinnan samt hur olika kulturer, yrkesområden tolkar temat att bli lämnad, något som berör de flesta.
Mittemellan liv och konst
Typiskt för Sophie Calle (f. 1953) är att hon skapar fiktiva historier av både sitt eget och andras liv. Hennes konstnärliga uttryck är ett typexempel på 1990-talets konst och den relationella estetiken. Verken behandlar oftast människans identitet, intimitet och slumpen avgör. Men kan säga att Calles arbete består mestadels i att beskriva främlingar, hon formaliserar deras berättelser och gör dem till konstverk.
Sophie Calle öppnar upp det privata och har även kritiserats för sina så kallade billiga tricks. På 1980-talet följde hon efter en man i månader i Venedig. Hon har även låtit ett tjugotal personer turvis sova i sin säng och filmat dem. I konstens namn har hon också jobbat som hotellstäderska och porträtterat människor via deras saker och spår de lämnat efter sig. Hennes sätt att inte respektera folks privatsfär har kritiserats med olika medel. Som när Sophie Calle använde en upphittad adressbok och ringde upp ägarens alla kontakter och intervjuade dem om ägaren för att sedan publicera hans historia. Ägaren fick sedan nys om saken, blev så upprörd över intrånget i hans privatliv att han lär ha publicerat en nakenbild av Calle i pressen.
Brevverket i Emma är ingen hämndaktion mot Calles ex-pojkvän även om man kan tänka att det har varit terapeutiskt att göra detta verk. Calle har lyckats styra in det hela på ett mera allmänmänskligt plan och den samlade berättelsen växer sedan fram i betraktaren. Det handlar mera om det mänskliga och hur vi möter varandra, Sophie Calle öppnar upp och får oss att upptäcka nya sidor.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 10.3.2012.
konstkontentan 