Borgå är designens vagga

Borgå design, Borgå museum, Holmska gården och Kaplansgården till 8.8.2012.

Borgå museums storsatsning på design visar att formgivning och hantverk har blomstrat i trakten i ett mycket tidigt skede, vilket kom att föra fram konstindustrin på 1900-talet. De nutida formgivarna som presenteras i kontrast till det historiska visar att hantverket värderas högt ännu i dag.

I utställningen, som sträcker sig över två byggnader, upptar Iris-fabrikens sekelskiftesalster och Saara Hopeas 1950-tals glas och smycken en anmärkningsvärd plats. Iris-fabriken inledde sin verksamhet i Borgå år 1897 och var Finlands första bolag inom konstindustrin. Det var ingen slump att fabriken grundades i Borgå eftersom greve Louis Sparre (1863-1964) insåg att platsen hade långa anor inom hantverk och var en stimulerande miljö. Möbelformgivaren Sparre och bildkonstnären och keramikern A.W. Finch (1854-1939) var två utländska eldsjälar som ville lära finländarna ny heminredning och de tog intryck av engelska Arts and Crafts-rörelsens ideologi. I den för konstindustri specialbyggda tegelbyggnaden i Borgå centrum tillverkades moderna möbler, färgstark keramik och armaturer och företaget hade även en affär i Helsingfors. Belgaren Finchs keramik som nu visas i utställningen har bland annat att representerat Finland i världsutställningen i Paris år 1900. Iriskeramikens färgskala i blåa och gröna nyanser innefattade en utsmyckning som var inspirerad av den finländska naturen, som till exempel det blåa fatet med renlavsmönster. Finch ville att art nouveau-linjerna och färgerna skulle förmedla olika känslotillstånd. 

Flera hantverkare än köpmän 

Borgåfödde Saara Hopea-Untracht (1925-1984) är känd framförallt för de färgstarka glasföremålen som gjordes för Notsjö glasbruk på 1950-talet. Färgat glas var ännu under denna tid något av en ovanlighet i Finland och de stapelbara glasen i 1950-talsfärger, som gjordes med tanke på den amerikanska marknaden blev en stor framgång för den unga Hopea. Hennes produktion var bred och hennes många resor till Indien och Nepal gjorde avtryck i hennes formspråk. Bland annat de stora ringarna med råsilverklumpar och graverade ädelstenar vibrerar av österns mystik och ornamentikglädje. 

Redan på 1600-talet visade sig Borgå starkt som ett formgivningens säte då det i staden fanns flera hantverkare än köpmän. De många borgarna, godsen och herrgårdarna runtom i Östnyland och deras beställningsarbeten bidrog starkt till att formgivningen blomstrade i trakten. 1600-tals silverföremål är överlag ovanliga i Finland och det är fascinerande att höra att 1600-tals ljusstakarna och oblatasken i silver vanligen står i dagligt bruk i Pernå kyrka. Den stora Borgåryan från 1731 i utställningen är den äldsta daterade ryan i Finland. Det sprudlande barockmönstret som skildrar tulpaner och livets träd har definitivt stått i närkontakt med brudpar eftersom ryan har använts som brudtäcke och man lär ha sovit med ruggsidan mot kroppen. 

Öden och sagor inklämda i lera

Utställningen tar fram ett antal bildkonstnärer som gjorde intressanta sidospår som formgivare. Skulptören Ville Vallgrens (1855-1940) urnor, speglar och tårflaskor ger uttryck för lidelsefulla känslor och lämnar inte betraktaren oberörd. Gripande är portklappen i brons formad som en ung kvinna som vid varje knackning med hela sin kropp kastar sig mot dörren. Vallgrens formspråk visar att föremål som användes varje dag kunde innehålla ett symbolistiskt budskap. 

I Holmska huset som ligger bredvid den gamla kaplansgården har man samlat yngre formgivares produkter. Pirjo Pajusalo använder en gammal historisk bindning för att skapa mönstringen i sina lin- och yllemattor. Åsa Hellman och Elina Sorainen är exempel på keramiker som verkar i dag även internationellt. Sorainen dras till historia, sagor, folks öden och livshistorier. Allt detta kan man hitta inklämd i leran som ofta är gjord i nerikomiteknik. Hellmans kakel, stora fat och kanna med sjöjungfrumotiv har inspirerats av Medelhavsområdets mytologi och färgvärld. Dessa bruksföremål närmar sig skulpturer i sina starka färger och glänsande lysterteknik. De starka färgerna tycks överlag vara något som förenar Borgåformgivarna genom tiderna. 

I samband med utställningen föreligger en publikation om formgivningens rötter i Borgå.

Camilla Granbacka

Publicerat i Hufvudstadsbladet 26.5.2012.