Dorothée Smith; Tuija Lindström: In The Beginning There Was Everything, Finlands fotografiska museum till 9.3.2014.
Subtil politisk laddning blandas med drömmar och filosofi på Tuija Lindströms och Dorothée Smiths utställningar på Finlands fotografiska museum.
På Fotografiska museet visas två separata utställningar av två fotografer från helt olika generationer; en retrospektiv utställning av svenska Tuija Lindström (f. 1950) och nya fotografier och rörlig bild av franska Dorothée Smith (f. 1985). Utställningarna visar hur fotografi och dess användningsområden har förändrats de senaste trettiofem åren.
Dorothée Smith utforskar gränserna för hur vi uppfattar kön i gråblåa, melankoliska porträtt av unga, androgyna parisare. Det är inte konstruerade scener, utan bilderna är tagna diskret utan modellens vetskap.
Det är som hon skulle sträva efter att blotta det osynliga, vad allt i en människa som inte kan fästas på bild. Ungdomarna är helt enkelt inte närvarande i bilderna, utan framstår nästan som spöken.
Smith vill på något sätt dekonstruera påtvingade hierarkier och invanda perspektiv kring kön och sexualitet. Likt den amerikanska queerteoretikern Judith Butler tycks hon vilja visa att det inte finns ett sant inre, utan vår könsidentitet är ett resultat av våra handlingar. Smith konstruerar och dekonstruerar samtidigt. Hon malplacerar och transformerar. På utställningen visas även rörlig bild och en kortfilm. Metamorfos tycks finnas med som ett underliggande tema i flera av verken.
Smith, som för övrigt är en pseudonym, har även en examen i filosofi från Sorbonne i Paris och i samband med fotostudier i Arles har hon även studerat på Aalto-universitet här i Finland.
Vissa av bilderna är gjorda under hennes vistelse i Finland. Dessa bilder med ånga går under namnet Löyly. Människorna på bilderna formar anonyma landskap, osäkerhet, dimma. Hon visar även saknad, hur man egentligen älskar och trånar mest när man är långt borta från varandra. Nära intill är det inte samma starka känsla.
Även om det inte finns något våld i Smiths bilder, bryts mjukheten och skörheten med ett svart vapen eller en skulpturgrupp med soldater. Verken bär en mycket subtil politisk laddning i sig och en kroppslighet, likt till exempel verk av Felix Gonzalez-Torres.
Kvinnan som subjekt
Tuija Lindström, som är uppvuxen i Helsingfors är en av de mest inflytelserika fotograferna i Sverige. Hon var Sveriges första kvinnliga professor i fotografi, och blev omdebatterad i och med att hon införde ett konstnärligt bildskapande som bröt med den dokumentära fotografin.
Det gjorde att hon till och med blev kallad ”strykjärnsprofessorn” av vissa manliga kolleger eftersom hon använde sig av strykjärn i sina fotografier. Hon ville nämligen visa alternativa sätt att visa nakna kvinnor.
Utställningens bilder är mycket olika varandra. De går från svartvita åttiotalsporträtt till stora växtbilder i färg från detta årtionde. Lindström har använt sig av olika tekniker under årens lopp. Under åttiotalet experimenterade hon med analoga tekniker.
Många bilder har ett drömskt uttryck, men samtidigt syns också ett samhällsengagemang. En zebra på ett svartvitt fotografi betar på en välklippt gräsmatta framför en brittisk herrgård, malplacerad och milsvida från sin naturlighet.
En svartvit serie visar kvinnor flytande i vatten och de kontrasteras av bilder av strykjärn. Här finns en feministisk laddning; om kvinnan i det manliga måleriet alltid lämnats kvar på stranden för att tittas på hoppar hon nu äntligen i och badar i egen rätt.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 2.2.2014.
konstkontentan 