Paul Osipow, Galleri Heino till 19.6.2014.
Paul Osipows färgstarka målningar på Galleri Heino har sitt ursprung i fotografier av tempelområden i Grekland och Turkiet.
De antika arkitekturresterna har starkt abstraherats. I oljemålningarna är det färgen som ges företräde och de utstrålar något kraftfullt.
Det som inspirerar Paul Osipow (f. 1939) är ögonblicksintrycket, men sedan har han låtit det måleriska styra helt och hållet. Målningarna har en förtätad stämning och i dem uppstår ett liv som är större än det liv som en simpel avbildning är.
Titlarna ger inte heller berättelsestoff eller hänvisningar, utan är endast Gångar ellerByggnader. Även om det främst handlar om själva målningens historia, dess framväxt med penseldrag, känslor och tankar, finns den gedigna laddningen av antiken med som en krydda i slutresultatet.
Varats mysterier
Det som slår mig först är intensiteten. Det är starkt och färggrant i gåtfulla och innehållsrika rum med kolonnrester, gångar, ornament och portar. Här finns en total brist på respekt för tidens och rummets enhet. Ett slags underliga, spöklika och förtrollade interiörer målas upp.
Färgerna och formerna ger en lite kuslig stämning. Här finns många paralleller till Giorgio de Chiricos metafysiska måleri på tjugotalet. Liksom hos honom är det frågan om pseudoklassiska byggnader i ett överdrivet perspektiv runt tomma torg och skulpturer. Det råder en drömlik stämning, laddad med en känsla av mysterium och melankoli. Hotande skuggor för in kraft och gåtfullhet i bilderna. Här finns ett försök att tränga in i varats mysterier; man ges rum att undersöka och försjunka i grubbleri inför tillvarons gåtor.
Många stilbyten
Osipow har under sin nästan femtio år långa karriär många gånger bytt stilart och teknik. Hans måleri har varit starkt influerat av amerikansk konstkultur. Osipow slog igenom i mitten av sextiotalet med målningar i pop-anda.
På åttiotalet var han intresserad av minimalism och fokuserade främst på rektanglar och kvadrater. Han har även kunnat använda sig av banala motiv som korvar, för att sedan fokusera fritt på det måleriska. På nittiotalet har han målat bland annat kranier, med små influenser av Salvador Dalí. På senare år finns även drag av abstrakt expressionism med.
Men framför allt har han genom åren behållit ett eget personligt drag och färgspråk i sitt måleri, som gör att man lätt känner igen en Osipow-målning. Han visar tydligt att konst är stundernas fördjupare och ger oss en chans att för en kort stund uppfatta allt på ett lite rikare sätt.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 15.6.2014.
konstkontentan 