Tommi Toija, Mutatis Mutandis, Amos Andersons konstmuseum till 27.10.2014.
Det blir aningen för mycket av det goda när Tommi Toija fyller Amos Andersons konstmuseum med ett par hundra uppgivna figurer.
Tommi Toija (f. 1974) har i över tio års tid gjort små figurer i lera eller trä som oftast pinkar eller ser allmänt hjälplösa och uppgivna ut. Från att ha varit mestadels oskyldiga och ironiska har han mer och mer gått in för att skildra mörkare sidor i människan.
Ofta ställer Toija ut sina könlösa varelser i stora grupper där var och en utstrålar sin egen personlighet. Eller så sitter de hjälplösa, ensamma i något hörn. De små tafatta lerfigurerna i Amos Andersons konstmuseums första våning ser mestadels uppgivna, förvirrade och sorgsna ut. De går under namn som till exempel Krympling, Snålblåst, Muskelknutte eller Sökare.
Många av ansiktsuttrycken för tankarna till Munchs ångestladdade ansikte i Skriet. Av nästan 200 stycken finner jag endast två eller tre som ger små vinkar av leende eller skratt. De flesta ser helt enkelt existentiellt sorgsna ut. Varför, kan man undra. Är det så världen ser ut i dag? Tommi Toija är en skarp iakttagare, han speglar sin samtid. Huvudena på de små figurerna är oftast större än kroppen – ett tecken på hur vi oftast befinner oss uppe i huvudet i dagens värld. Vi förbiser där av mycket i vår existens. Det är fascinerande att se hur mycket Toija kan berätta via en och samma lilla gestalt. Människoansiktet tycks vara outtömligt. Den klassiska leran är ett tidlöst material, som man lätt kan relatera till. Toija jobbar även i trä, gör reliefer, tecknar och målar och på utställningen finns även en rad med ansikten gjorda i akvarell.
Pissande provocerar
Toija har börjat göra sina figurer i allt större format. Utställningen inleds med en stor barocklik springbrunn vid namn Den gudomliga komedin. Överst står en stor figur som saligt urinerar. Nere vid fontänkanten råder det en annan stämning, ansiktena ser desperata och ångestladdade ut och tycks vilja krypa uppåt mot något annat. Fontänen ställs ut som ett skådespel på en scen av en röd matta och röda sammetsdraperier.
Den största figuren av Toija är definitivt Bad Bad Boy som är åtta meter hög, gjord i betong och väger 7,5 ton. Den är placerad vid Salutorget under festspelen. Denna jättelika skulptur ställdes i fjol ut i Örebro under Open ART där den väckte starka reaktioner. En grupp högerextrema ungdomar från Nordisk Ungdom läste verket som om Toija pissade rakt på Örebroborna och såg det som en stor förolämpning, något de också gav uttryck för invid skulpturen.
Toijas verk är i sin helhet fascinerande för att han lyckas visa en ständig förvandling i seendet: man ser allt annorlunda från stund till stund. Utställningen på Amos Andersons konstmuseum går vid namn Mutatis Mutandis och syftar på små processer, hur vi kan använda oss av mera flexibla lösningar och uttänjda regler för att passa in i olika situationer och vara öppna för förvandling.
Man kan även se Toijas små figurer inne i köpcentret Forum och utanför museet på Georgsgatan. Det känns roligt att hitta dem på oväntade platser, men inne i museet förefaller det som om det är för mycket av det goda. Det skulle ha gjort gott med en motpart i själva utställningen som skulle ha stått i dialog med skulpturerna och gett kontrast och mera dynamik.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 4.9.2014.
konstkontentan 