#snapshot, Finlands fotografiska museum, Kabelfabriken till 18.1.2015.
Utställningen på Fotografiska museet opererar i dagens bildvärld genom att jämföra den med äldre fotografier. Fotografiet har genom högteknologin förändrats till innehåll och betydelse. Vi har nått slutet av en era och står inför något nytt.
På utställningen #snapshot på Finlands fotografiska museum har man valt bilder från museets egna samlingar för att ge dagens bildkultur en historisk referensram. Svartvita fotografier från 1940-talet blandas till exempel med Elina Brotherus självporträtt eller med anonyma snapshots.
Med finns även interaktiva installationer och nutidskonst som behandlar fotografi och teknologi. Utställningen inleds med att bena ut namn som Vine, Vimeo, Tumblr, Instagram, Snapchat etc. I ett hörn kan man få se var ens internetbilder hamnar efter hand och reflektera över detta, och i ett mörkt rum kan man försöka gestalta bilder som man inte vill se på vita ytor.
I en interaktiv installation får man exempelvis ta ett eget mem – ett slags karikatyrbild med text. Det hela får utställningen att kännas som ett slags manual över vår bildkultur i dag och ger en eftersmak av traditionell skolklassvandring. Men det är förstås ett aktuellt ämne och utställningen känns ändå stimulerande i all sin variation.
Katter, hundar och skolmat
En hel vägg upptas av katter, hundar, skor och lunchmat. Man vill visa att dessa är de typiska motiven i dag. Nutidens fotografier gestaltar inte längre familjemedlemmar utan i stället små attiraljer, situationer och miljöer i vår näromgivning. I kontrast till dessa Flickr-bilder visas museets äldre svartvita fotografier som tangerar samma ämnen, men alltid med människor med i bilden.
Denna vägg får en att reflektera över vad det är som gör en bild unik och vad som berör. Aldrig tidigare har människan producerat så mycket fotografier som nu och aldrig har hon heller direkt kunnat förmedla dem till en så stor publik som nu. Internet har revolutionerat fotografiet och förändrat vår bildkultur. Vi kommunicerar på ett helt annat sätt med bilder.
Att dela sina bilder med andra är lika viktigt som att ta bilder. Bildmängden och upprepningar på nätet får oss möjligen att inte känna oss så ensamma. Vi kan röra oss alltmer selektivt, det vill säga gruppera oss i olika webbforum. En rad bilder på utställningen visar hur man genom att ta en bild där man plutar med munnen och skriva #duckface på den länkas till alla andra som gör på liknande sätt på nätet.
Sexbilder – kärleksbrev
Utställningen vill också poängtera att trots teknologiförändringar kvarstår ändå de fundamentala behoven när det gäller att bli sedd, föreviga och minnas.
Mitt i all bildröra blir därför den franska bildkonstnären Catherine Balets färgfotografier av människogrupper som alla sitter fokuserade framför sina skärmar, till och med på BB, gripande. Hon förtydligar en ensam samvaro, även om man sedan delar sina bilder och på det sättet är i kontakt med andra människor. Teknologin påverkar vår närvaro och världen upplevs mer och mer via en skärm.
En installation med fem projektionsväggar förenar Instagrambilder från hela världen med museets över hundra år gamla bilder. Där förtydligas hur man tidigare sökte skönhet i sina motiv, medan man numera mera vill berätta och kommunicera.
Detta visar också exempelvis danska Sisse Stroyer som i flera år har samlat danskars sms med grova sexbilder, det vill säga sexting. Stroyer kallar dem kärleksbrev som visar hur vi ser på oss själva och hur vi visuellt delar våra tankar med människor vi tycker om.
Fotografiets makt
Den nederländska konstnären Erik Kessels enorma berg av pappersbilder mitt i utställningen förtydligar hur det kan kännas när man så att säga drunknar i andra människors upplevelser. Han visar konkret hur många bilder som laddades upp på Flickr under ett dygn och hur det enskilda fotots betydelse suddas ut i bildmängden. Utställningen belyser även snapshotfotots makt i dag, till exempel hur bilderna av de torterade fångarna i Abu Ghraib-fängelset för tio år sedan hade stor världspolitisk effekt.
I sin helhet visar utställningen att fotografiets historia och roll i dagens samhälle inte är så entydig som man först skulle kunna tro. Fotografi är i dag en självklarhet och har mist något av den subversiva kraft det en gång hade, möjligheten att formulera en alternativ verklighetsbild och väcka människor till insikt. Vi har onekligen nått slutet på en era och står inför något nytt, något som vi ännu inte kan ana konturerna av.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 10.9.2014.
konstkontentan 