Wirkkala/Bryk är paret som lade grunden för finländsk form

Rut Bryk. Tapio Wirkkala.

Kantarellvasen, frostat glas och lövfat i fanér gjorde den finska formgivaren Tapio ­Wirkkala världsberömd. 100 år efter hans födelse under­söker flera utställningar hans roll i finsk designhistoria, även i relation till frun och konstnären Rut Bryk.

I år är det 100 år sedan designlegenden Tapio Wirkkala föddes. Det firas både i Finland och internationellt med en rad olika utställningar och evenemang. Nästa år är det hans fru konstnären Rut Bryks tur. Wirkkala och Bryk var ett unikt formgivarpar. Båda nådde internationell berömmelse, Wirkkala med bruks- och konstföremål i främst glas och trä, Bryk med keramisk konst.

De två har ofrånkomligt påverkat varandra, även om deras produktioner framstår som väsensskilda. Både Wirkkala och Bryk var med om att bygga upp den finländska konstindustrin och modernismen i ett krigshärjat land. De lade grunden till ett nytt tänkande och har skapat en plattform för finländsk design.

Wirkkala har fört designen till vardagen i Finland, via sedlar, strömbrytare och ketchupflaskor. Under fyrtio år formgav han över 400 glasobjekt för Iittala, däribland den berömda vasen ”Kantarelli” 1947. Hans mest kända serie är ”Ultima Thule” i frostat glas, som mottogs entusiastiskt på Finnairs businessflyg till New York 1969 och som även hittade vägen till många svenska hem.

• 

– Wirkkala var en renässansmänniska, märkvärdig i och med att han på riktigt var både konstnär och designer, säger industridesignern Barbro Kulvik, som var arkitekt för Wirkkalas tidigare internationella vandringsutställningar och nu är engagerad i Tapio Wirkkala Rut Bryk Foundation.

Wirkkalas glasbord med x-ben i faner, eller helt i faner där träets ådringar framträder, är mycket eftertraktade på marknaden i dag, likaså hans löv- och musselformade fat i så kallat aeroplanfaner. Internationellt känd blev han annars för sina modernistiska skulpturer i fanér och glas. Till exempel skulptur­serien ”Paadarin jää” (Paadarjärvis is), som belönades med Grand Prix på triennalen i Milano 1960.

– Det som gjorde intryck på mig var hans hantverkskunnande. Wirkkala var både vänster- och högerhänt, hjärnan och händerna var i en fantastisk symbios, berättar Barbro Kulvik.

Paret Wirkkala-Bryk var bosatt i Esbo men vistades långa perioder utomlands, främst i Venedig då Wirkkala jobbade för Venini-fabriken i Murano. Han designade även porslin för den tyska Rosenthal-­fabriken, däribland serviserna ”Finlandia”, ”Century” och vaser i form av skrynklade papperspåsar.

Enligt Barbro Kulvik var Rut Bryk den som stod närmast konsten och visste mest om bildkonst:

– Deras uttryck var mycket olika men de kompletterade varandra på många olika sätt. De samarbetade direkt i två olika serviser för den tyska Rosenthalfabriken, där Wirkkala formgav serviserna och Bryk gjorde dekorationerna.

Som person var Tapio Wirkkala dynamisk och explicit men ganska tyst och mycket jordnära. Han klarade sig helt på vad naturen gav i Lappland, där han och Rut Bryk hade en tillflykt i en ödemarksstuga vid Paadar-sjön.

• 

– En lyrisk naturkänsla är grundstenar i både Wirkkalas och Bryks verk, speciellt trivdes de i sin ödemarksstuga, berättar Barbro Kulvik.

På femtiotalet sågs Finland ofta av kritiker som ett ungt och tappert land med en ”inneboende urkraft”, ett land vars natur och ”oförstörda” allmogekultur gav formgivningen en sund grogrund. Utländska kolleger och medier lanserade därför Wirkkala som Nordens uomo naturale, en naturmänniska vars grova händer snidade rena, drömlika före­mål.

– Sverige hade en mera kylig, demokratisk modernism. Finsk design ansågs inte vara så saklig, utan mera känslosam och primitiv. Detta ville kritikerna ofta lyfta fram under efterkrigstiden och Wirkkala som figur passade perfekt in i detta, säger docent Harri Kalha, som doktorerat på finsk modernitisk formgivning.

Även Barbro Kulvik är inne på samma spår:

– Man blir så trött på denna bild av det finska folket som ett naturfolk. Inte kom hela Wirkkalas inspiration från naturen, nog var det också annat. Det som intresserade honom i naturen var förändring.

Både konstmuseet Ateneum och Designmuseet i Helsingfors har valt att inte göra stora retrospektiva utställningar, utan i stället låta unga konstnärer göra nytolkningar av stämningar och atmosfärer i Wirkkalas produktion. Legender och ikoner lever ofrånkomligt vidare, utvecklas och är i förändring. Vad finns då kvar om man skalar bort den naturromantiska klichén som han så ofta länkas till?

– Mångfalden, Wirkkala behärskade så många olika material och tekniker. Allt från glas och metall till keramik, samtidigt som han var som fisken i vattnet i industrisammanhang. ”Rolig” är en båt som han planerade, som gick att klappa ihop och bära med sig, för att exempelvis komma över ett litet vattendrag. Genial var även flygplansservisen som han gjorde för Finnair, med kaffekoppen som hade formen av en flygplanssvans, säger Barbro Kulvik.

– Wirkkalas särprägel ligger nog i materialkänslan, hur han hög­aktade det material han för stunden råkade arbeta i. Förenklandet är i den meningen inte bara abstraherande i sig, utan han försökte alltid hitta en nyckel i själva materialet, så att rikedomen kommer fram av sig själv. Han visar att det finns en potential i själva materialet, säger Harri Kalha.

Han planerar en omfattande Rut Bryk-retrospektiv i Esbo, på konstmuseet Emma nästa år. Bryk växte i upp i Karelen och hennes naivistiska bildvärld härstammar delvis därifrån, men även från resor utomlands, främst då Venedig. Hon arbetade som keramiker och skulptör för Arabia, men ritade även textila mönster för mattor och tyger. Speciellt känd är hon för sina fjärilsmotiv och offentliga utsmyckningar.

• 

– Rut Bryk har på senare år blivit mest omtalad för sina stora monokroma reliefkonstruktioner, så pass att man nästan glömt hennes tidiga produktion med en färgstark pittoresk keramik, berättar Harri Kalha.

Undertryckt eller i skuggan av sin berömde make menar han att hon ändå inte var:

– Av de konstnärer i Finland som använt sig av keramik som material är Rut Bryk nog den mest internationellt kända. Men keramiken var länge underskattat som material. Bryk togs väl emot, men ändå har hon delvis förbisetts. Hon stod inte i skuggan av sin man utan mera i skuggan av sitt material.

Fakta. Firas med en rad ­utställningar

Tapio Wirkkala (1915–85) är Finlands internationellt sett mest kända designer. Gift 1945 med konstnären Rut Bryk (1916–99), som arbetade med keramik och textil. Hundraårsminnet av deras födelse firas under de kommande 18 månaderna i Finland och internationellt.

Utställningar:

”8 exponeringar Tapio Wirkkala med andra ögon”, Konstmuseet Ateneum till och med 13/9. Åtta unga konstnärer stämningstolkar Wirkkala i fotografi och videokonst. Kurator är dottern och bildkonstnären Maaria Wirkkala.

”Wirkkala revisited” visas på Designmuseet i Helsingfors till och med 1/8. Den koreanska kuratorn Bora Hong har fritt omtolkat Wirkkalas liv och arbete, med hjälp av 3D och ny teknologi. Utställningen presenterar också glas, keramik och originalskisser av Wirkkala ur museets samlingar.

”Tapio Wirkkala – Venedigs färger”. Försäljningsutställning med Wirkkalas verk gjorda för Paolo Veninis glasfabrik i Murano. Visas i Design Forums showroom till och med 17/6. Även Artek ordnar en försäljningsutställning med Wirkkalas glas.

”Glass from Finland in the Bischofberger collection” Innehåller finskt glas 1932–73, varav en stor del av Wirkkala. Le Stanze del Vetro, Isola di San Giorgio Maggiore, Venedig, till och med 2/8.

Tapio Wirkkalas porslin för tyska Rosenthalfabriken 1956–1985 visas på Finlands glasmuseum i Riihimäki 12/6–31/12. Wirkkala har designat hela interiören för själva glasmuseet.

”Still/Life – Tapio Wirkkala retrospektiv”, Korundi , Rovaniemi, 30/10–28/2 2016.

Rut Bryk-utställning på Esbo moderna konstmuseum EMMA 13/5-11/9 2016.

Ytterligare utställningar och evenemang: www.wirkkalabryk.fi

Camilla Granbacka

Publicerat i Dagens Nyheter 9.6.2015.