”Japanomani i nordisk konst 1875–1918”, Ateneum, Helsingfors till 15.5.2016.
Japan fängslade Bruno Liljefors, Edvard Munch och många andra nordiska sekelskifteskonstnärer. Ateneums utställning är en berikande blandning av Japaninspirerad bildkonst och hantverk.
Ateneums storsatsning på japonismen inom nordisk sekelskifteskonst visar ett fenomen som satt djupa spår i vår bildkonst och formgivning. Japan fängslade bland andra Helene Schjerfbeck, Bruno Liljefors, Vilhelm Hammershøi och Edvard Munch. I utställningen ingår även verk av kända europeiska konstnärer som Gauguin, van Gogh, Degas och Monet, samt äldre japanska träsnitt, keramik, textilier och möbler.
Utställningen är ett samarbete med flera nordiska museer och upptar hela Ateneums tredje våning, med över 400 verk varav ett 40-tal från Nationalmuseum i Stockholm.
Det flesta konstnärer reste märk väl inte till Japan, utan drog slutsatser om japanska seder och bruk utifrån importerade verk och andra konstnärers yttranden. På 1860-talet började fransmännen ta in japanska träsnitt och hantverk och 1872 myntades begreppet japonism. Varuhusen fylldes med billiga objekt och vem som helst kunde på kort tid ta del av modefenomenet.
Japonismen var redan etablerad i Europa och USA då det nådde Norden i slutet på 1870-talet och fick en stark påverkan på den moderna konstens framväxt. Japansk konst fick våra nordiska konstnärer att se naturen med nya ögon och också själva inställningen till naturen ändrades. I stora landskapsmålningar betonades mikrokosmos, man tog plötsligt fasta på små grodor, vattenliljor och insekter.
Liljefors infogade bland annat sina noga studerade naturintryck i mångfacetterade ramar likt japanska rumspaneler. Monets japanska bro hänger bredvid Edelfelts vita näckrosor i en finsk insjö. Ett rum visar snölandskap och bland annat Monet reste uttryckligen till Norge för att måla av snö.
Men även det nationalromantiska och inre psykologiska rum skildrades, som i Gallen-Kallelas grova Kalevala-träsnitt och Munchs ångestladdade grafik, vilka har en stor likhet med äldre japanska träsnitt.
I kontrast till stark kolorism och ornamentik står personligt finstämda och asketiska bildspråk, som i Schjerfbecks svartklädda folkskoleflicka och Hammershøis tysta gråa rum, som ändå på ett subtilt pulserande sätt innefattar otaliga färger.
Strålande framträder en orange apelsin i Schjerfbecks målning från 1908 och bredvid fortsätter denna som en rörelse i Degas modell som borstar sitt orangefärgade hår. Degas bild kan kopplas till ett 1770-tals ukiyo-e av Kitagawa Utamaro, som visar hur en kvinna friserar en annan sittande kvinna.
Men många konstnärer införde enbart japanska element och deras bildspråk ändrades inte. I Oda Krohgs stora mörkblåa målning från 1886 firas skymning med en stor lanterna framför en fjord. Anders Zorn skildrar i skira pastelltoner ett par flickor klädda i kimonos.
Många av de nordiska japonisterna utvidgade sitt konstnärskap till keramik, textil och möbelformgivning. Det är berikande att se bildkonst och hantverk i samma rum i utställningen, så som A W Finchs Iris-keramik och norska Frida Hansens gobelänger från tjugotalet som formar smörblommor.
Finns det då skillnader mellan de nordiska länderna i fråga om japonism? I stället för att försöka hitta nationella särarter har forskarna denna gång velat betona konstnärernas individuella bildspråk.
Utställningen fortsätter till Oslo i juni, visas därefter i Köpenhamn och sist i Japan.
Camilla Granbacka
Texten publicerad i Dagens Nyheter 6.3.2016.
konstkontentan 