Modigliani, Ateneum, Helsingfors, till 5.2.2017.
Amedeo Modigliani får nu sin hittills största presentation i Norden på Ateneum i Helsingfors. I stället för en tragisk bohem får publiken möta en intellektuell målare och skulptör.
Den italienske konstnären Amedeo Modigliani (1884–1920) kopplas ofta till bohemlivet i Paris i början av 1900-talet, kanske mer än någon annan samtida konstnär. Modigliani är i dag lika berömd för sina skildringar av nakna kvinnor som för sitt brutalt tragiska livsöde med drogmissbruk, lungsot och en för tidig död vid blott 35 års ålder. Bara några dagar senare kastade sig hans älskade Jeanne Hébuterne ut från ett fönster, gravid i nionde månaden.
I utställningen, som producerats i Frankrike, har man valt att inte betona bohemen och legenden, ej heller hans nakenmålningar. I stället vill man belysa Modigliani som en internationell och intellektuell konstnär, dessutom som både målare och skulptör.
Den kronologiskt hängda utställningen, med tio skulpturer och ett trettiotal målningar sträcker sig över hela hans produktion och visar variationsrikedomen i denna. Flera salar upptas helt av skulpturer, även afrikanska masker och egyptisk skulptur som han inspirerades starkt av. De utdragna ansiktena och långa halsarna kommer väl fram i hans skulpturer, för att sedan ta sig i uttryck i hans måleri. Ett fyrtiotal skisser visar hans arbetsprocess. Modigliani tecknade frenetiskt, upp till hundra teckningar per dag.
Modiglianis sällan sedda skulpturer experimenterades fram under en femårsperiod i sällskap av andra skulptörer, däribland Brancusi. Modigliani slutade därefter att skulptera, troligen på grund av sin svåra tuberkulos. Han ville nå en universell skönhet i sina arkaiska skulpturer och de förefaller tid- och platslösa. Han målade också karyatider, det vill säga kvinnoskulpturer som man i grekisk och egyptisk arkitektur använde som stöd.
I utställningen har man också tagit fasta på hur Modigliani avporträtterade konstnärsvänner. Han målade inte avantgardet som en anonym iakttagare utan ”levde” det han målade. Dessa porträtt lyfter fram Paris subkulturer, med androgyner och homosexuella.
Modigliani var beläst och speciellt intresserad av Dante, Nietzsche, poesi och alkemi. Enligt honom tillhörde konstnärer en helt annan klass än vanliga människor, stod därmed över den normala moralen och hade annorlunda rättigheter. Han såg sig själv som ett slags förkunnare, som skulle berätta något om mänskligheten och förmedla skönheten till hela universum.
I utställningen varvas Modiglianis målningar med ett antal verk av samtida konstnärsvänner, så som Picasso, Brancusi och Chaïm Soutine. I Paris blev Modigliani och Soutine vänner och i flera salar möts deras porträtt. Båda hade judiskt påbrå, men den tio år äldre Modigliani kom från en borgerlig familj i den tidigare fristaten Livorno i norra Italien, medan Chaïm Soutine flyttade från ett getto i dagens Vitryssland. Det är intressant att se hur deras olika bakgrunder avspeglas; Soutines oroliga linjer har inga likheter med Modiglianis skulpturala harmoni, ovala ansikten och knäppta händer.
Hur ser vi då Modiglianis statiska och androgyna porträtt i dag? Framför allt förmedlar de en eftersträvad universell skönhet och uttrycker något tidlöst, främst skulpturerna. Han uppvisar också en annorlunda kvinnobild; en mångfasetterad kvinna som han tycks värdesätta. Erotiken hittas sällan i det avklädda, utan i ansiktsuttryck, blickar och oväntade inslag. Elena Povolozky framställdes exempelvis klädd i svart kostym och fluga, med håret strikt tillbakastruket. Det feminina framhävs av en rödmålad mun.
I hans verk syns också en internationell helhetssträvan; han tog intryck av världen på ett mycket öppet sätt. Modigliani såg skönhet överallt.
Modigliani visste att han snart skulle dö och merparten av hans lilla produktion är ännu i privatsamlingar runt om i världen. Museet har lyckats låna in verk från bland annat Israel, Asien och Australien och redan det gör utställningen sevärd, men framför allt på grund av att dess strävan att visa nya sidor hos Modigliani.
Trots detta frågar jag mig i vilken grad ett romantiskt präglat levnadsöde ska få blåsa upp efterfrågan och varför hans verk egentligen når rekordpris på auktionerna. Få vetenskapliga konferenser har tillägnats Modigliani och den konsthistoriska forskningen är knapp i förhållande till andra stora konstnärsnamn.
Camilla Granbacka
Publicerat i Dagens Nyheter 14.11.2016.
konstkontentan 