Katarina Reuter, Målningar, Galleri Sculptor till 19.3.2017.
Det lilla blir stort och det stora litet i Katarina Reuters naturmålningar.
Katarina Reuters landskaps- och naturmålningar ger intryck av att vara detaljrik grafik, men egentligen är det frågan om målningar. Mycket handlar om fåglar och fågeltorn. Naturen är det centrala, men det är inte bara frågan om landskap. Hon använder dess färger, former och struktur för att ta sig igenom ytan till en annan värld som vi vanligen inte ser.
Katarina Reuter skildrar en stillsam natur där det inte finns människor. Det konceptuella finns med i hennes bilder som är både måleriska och tänkande. Det är frågan om både sedda och upplevda landskap. Reuter utgår från naturen, men hon skildrar ändå sin egen bild, en slags spegelbild.
Katarina Reuter arbetar sällan utomhus utan i stället utifrån fotografier hon tagit på platser hon besökt. Konstnärens arbete fortsätter i ateljén där det ursprungliga landskapet får en allt mindre betydelse och utvecklas till något annat.
Katarina Reuter (född 1964) slog igenom ganska snabbt efter studierna vid Bildkonstakademin i slutet av åttiotalet. Hennes produktion har varit mycket likartad genom åren. Konstnärens största soloutställning hittills ägde rum på Amos Andersons konstmuseum 2008. Reuter har gjort ett offentligt verk för Malms församling.
Torn i cirkelns mitt
De flesta av utställningens verk är små till formatet, fulla med detaljer. Reuter visar motiv som djurkranier, solnedgångar, månsken, stjärnhimlar, åkrar och sjöar. En större målning består av 56 ihopsatta mindre delar likt en serie eller ett pussel. Med i detta pussel finns fåglar, ägg, kranier, växter, taggtråd och fjädrar, allt i en skala av blått. Korpar, kråkor, kajor och sädesärlor finns ofta med i Reuters nya bilder. I de mindre målningarna zoomar konstnären ofta in vissa detaljer i runda uppförstorade cirklar. Det förefaller som om något granskas och analyseras genom ett förstoringsglas eller är det i själva verket en skjutvapenslins? Det finns en laddning i detta.
Också fågeltorn återkommer i hennes målningar. Reuter sätter ny prägel på dessa fågeltorn som finns runtom i den finska naturen och som används av fågelskådare men också jägare. Konstnären har iakttagit naturen från dessa torn, men även skildrat tornens silhuetter i landskap.
Ett stort verk i varma höstfärger med titeln Mål skildrar fåglar som flyger i olika riktningar med ett stort fågeltorn i mitten. I ett annat stort verk vid namn Vakt finns också ett fågeltorn i mitten. Runtom sitter fåglar andäktigt på tunna röda trådar, som om de väntade på något – kanske är de inne på en förbättringsanstalt?
Hennes skrangliga fågeltorn för tankarna till makt- och disciplinsanalysen panoptikon, det vill säga runda fängelsebyggnader med ett torn i mitten där en övervakare kan observera alla fångar utan att de kan avgöra om de blir övervakade eller inte. Detta skapar en “känsla av ett osynligt allvetande”.
De röda strecken som fåglarna sitter på återkommer också i andra mindre verk, till exempel på kranier. Reuter utgår mycket ifrån det visuella och hittar liknande upprepande mönster i naturens förunderligheter. Det är frågan om bilder där det lilla blir stort och det stora litet. I verket Sökning flyger en fågel med ett vitt öga i universum som både bildar ett mikro- och makrokosmos.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 11.3.2017.
konstkontentan 