Oliver Whitehead, Second Look, Kabelfabriken till 21.4.
Lite för mycket ur Oliver Whiteheads breda produktion får plats på hans utställning i Kabelfabriken.
Oliver Whitehead ställer ut en stor del av sin produktion, över hundra verk i Kabelfabriken. Whitehead fyller sjuttio i år och visar nu verk från sextio år tillbaka. Han är egentligen britt men har bott och arbetat i Finland sedan sjuttiotalet och har bland annat länge verkat som lärare på Bildkonstakademin.
I hans produktion ryms allt från målningar, video, kortfilm, installationer, teckningar i kol, fotografi, dans, video och poesi. På denna utställning strävar han dock inte efter en retrospektiv, utan hängningen är tematisk. Tyvärr förefaller det hela för brokigt och stort, det fattas en utomstående kurators grepp om utställningen.
Whitehead skulle ha vunnit på att skala bort en del verk, men jag upptäcker vissa återkommande element. Trots att tekniken varierar från teckning till fotografi och manipulerat fotografi, följer han en stimulerande konceptuell linje och använder sig ofta av händer, rosor, flygplan, krigstema och leksaker. Återkommande är också teman som turism och frågor kring platsens riktighet och ens eget varande. Ett exempel är den manipulerade fotografiserien Lingering series, där man är på Bar 9 samtidigt som man är på Centre Pompidou eller en flygplats.
Även frågor kring sakers värde och äkthet lyfts fram: i färgfotografiet Fishhotel har han förstorat upp en liten bild från en resebroschyr av ett stort hotell, så att informationen blir suddig. En liten leksaksfisk, en souvenir, har placerats bredvid bilden av hotellet. Det lilla och konstlade, som man annars inte skulle betrakta så noggrant, tar en större och mera betydande roll framför det så kallade “äkta” hotellet.
Fetischer
Sedan 1970-talet har Whitheads kulturkritiska verk specifikt tagit fasta på konsumtionskulturen och dess fetischartade karaktär. Till exempel i pastellserien Dreamless vill Whitehead fästa uppmärksamhet vid leksaker som “konsumtionsfetischer”.
Whitehead granskar överlag den bebyggda miljön, stadsrummet och människorna som bor där. Han tycks fråga: Var är vi egentligen och vad händer? Whitehead hänvisar ofta till ett slags dubbelseende. Som i målningen Girl and a hand där han kopierat ett fotografi flera gånger om, för att slutligen måla av den kopierade kopian i pastell.
Likaså kan han omvänt rita med förgänglig krita på asfalt och sedan fotografera av det – krigsmotiv, silhuetter av kroppar, minor och gasmasker. Whitehead är en gedigen tecknare vilket framkommer till exempel i den sjudelade serien Shore i kolkrita och akvarell. I denna serie har han medvetet velat visa sina brister och påvisa processen i skapandet. Whitehead har tagit intryck av upphittade fotografier av lekande barn på en strand och för ett slags dagboksteckning av sina intryck, där han använder hela kroppen som ett instrument för tecknandet. I detta verk kan man uppleva att film och poesi, improvisation och dans möts i ett gränsland.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 18.4.2017.
konstkontentan 