Erik Creutziger, Enoch Bergsten, Satu Rautiainen, Galleri Forum Box till 21.5.2017.
Naturens motiv förenar de tre konstnärer som nu är aktuella på Forum Box.
I Galleri Forum Box visas tre skilda utställningar. Det är galleriets styrelse, främst bestående av bildkonstnärer, som årligen väljer in sökande. I denna trippelutställning finns ingen tydlig kuratorisk strävan.
De tre konstnärerna Erik Creutziger, Enoch Bergsten och Satu Rautiainen är födda i början på åttiotalet, har ungefär samtidigt studerat på Bildkonstakademin och Fria konstskolan, samt har redan etablerat sig. Deras produktioner har genom åren varit olika, men mer eller mindre av en slump behandlar de alla denna gång natur och landskap, dock med varierande uttryck. Galleri Forum Box påtagliga och höga utrymmen lämpar sig för denna form av blandutställningar i och med att alla rummen står skilt för sig. Det är förstås ändå alltid ett lotteri för konstnären vem man hamnar med – ofrånkomligt påverkar de varandra.
Erik Creutzigers drömlika och färgladdade oljemålningar, som tillsammans går under namnet Hulda’s house, kretsar kring fåglar och hus. Creutziger intresserar sig för fåglar både ur ett visuellt och symboliskt plan. Grundläggande i hans bilder är färger och något tidlöst och atmosfäriskt laddat. Creutziger jobbar intuitivt och man kan märka drag av Leena Luostarinen i hans färgexpressiva och landskapsrelaterade verk. Verket Huldas hus härleder till hans egna barndomsupplevelser då han fantiserat i ett övergivet hus.
Creutziger har också tidigare hanterat dessa minnen, men ställer nu ut en hel serie där stämningarna varierar. För två år sedan ställde han ut målningar med fågelteman i Galleri Huuto. Han har nu fortsatt på denna linje och utforskar vad som händer då man målar fåglar upprepande gånger likt ett mönster. Intressant är att de är radade vertikalt och att också dukarna kan vara runda och ovala. Först förefaller det vara frågan om färgabstraktioner, men vid närmare åsyn upplever man detaljrikedomen. De klara färgerna till trots innefattas en något dov och laddad atmosfär. De ornamentala fågelraderna visar ett slags hanterbart, detaljrikt kaos, men man vet aldrig när fåglarna sätter iväg.
Satu Rautiainens luftiga akvarell- och oljemålningar på vit botten går under namnet Väggens minne. Hon börjar ofta med akvarell och fortsätter sedan i olja. Rautiainen har en strävan att utforska det rumsliga inom måleriet; både installationer i målningen och rum inne i rum. Hon vill också uttrycka olika atmosfärer, men hämtar inspiration från scenografi och arkitektur. Hon växlar mellan två- och tredimensionalitet, samt mellan tunna och tjocka penseldrag. Naturen tar ofta över det urbana; ett teakbord sväller till exempel över av okontrollerbar vegetation. Växterna i hennes bilder hänvisar till naturen och det undermedvetna. En röd boll är återkommande, stundom som sol men också som kind i ett porträtt. Ett ansikte kan fungera som scen, likaså en dörr eller bord eller tvärtom kan också naturen stå som scen för ett mindre scenografiskt skådespel.
Enoch Bergsten visar svartvita teckningar under namnet One Leg. Eller är det målningar? Snarare ett slags måleriska teckningar. Bergsten tecknar och målar, framför allt med tusch och pigment på papper. Han tycks dras det primitiva och naivistiska, spår av dessa kan man hitta i hans teckningar. Bergstens figurativa bilder rör sig på gränsen mellan det verkliga och påhittade, bland känsla och minne. Det handlar om tystlåtna träd och trädstammar, deras natur och skepnader. Bergsten lyckas visa att träd kan stå mycket nära det mänskliga och erfarenheten av att vara människa. Via detta förenklade instrument försöker han greppa känslor och situationer som annars är svåra att verbalisera för att locka fram något ärligt och rakt.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 29.4.2017.
konstkontentan 