Astrid Sylwan, Galleri Hanaholmen till 23.8.2017.
Det förnyade galleriet i Hanaholmens kulturcentrum inleder sin verksamhet med en utställning av den svenska bildkonstnären Astrid Sylwan. Hennes stora akrylmålningar i starka färger är likt dagboksanteckningar, ett slags avtryck av vad hon upplevt och var hon är.
Astrid Sylwan målar oftast med hela kroppen, med stora borstar och tvättsvampar på golvet. Hon häller ut färg direkt från tuben, men borstar också fram mera transparenta ytor på duken. Målningarna utstrålar närvaro och energi.
Det är kraftfullt och storskaligt, ett rytmiskt utforskande med mycket livsglädje och positivitet. Verken visar konstnärens kropp och rörelsemönster. Sylwan beskriver inte något utanför målningen, utan det är som hon ville säga att det enda sättet att förstå en målning är att måla den själv. Det krävs också en rörlighet av betraktaren för att uppleva allt detta. En intressant tanke framför varje målning blir hur man skulle man kunna tänkas dansa till dessa bilder. Tankarna går också till den abstrakta expressionismen, till konstnärer som Arshile Gorky och Jackson Pollocksom valde att behålla en distans till naturen och i högre grad arbeta med den som väsen.
I Sylwans verk finns ofta runda och ellipsliknande former, ett virrvarr som äter sig in och ut ur varandra och lägger sig lager på lager. Vissa av målningarna är varandras motpoler, men ändå hör de ihop och är sina egna. Färgerna är starka, ibland nästan för markerande. Men det handlar inte bara om vilken färg utan också om hur färgen är pålagd. Trots allt detta rytmiska finns det en riktning i målningarna, en tyngd. Man kan exempelvis känna av en horisont fastän den inte finns direkt där.
Igenkännbart bildspråk
Astrid Sylwan (f. 1970) bor och arbetar i Stockholm. Efter att hon blev färdig från Konstfack år 2005 har hon snabbt avancerat på den svenska konstscenen. I Finland har Sylwan ställt ut tidigare på Galleri Kalhama & Piippo.
Hon är mångfacetterad i sin produktion i fråga om materialanvändning även om hennes bildspråk är lätt att känna igen i de varierande verken. Hon har bland annat samarbetat med Marimekko och bildsatt tyger såsom serien Vattenblänk.
Bland Sylwans enorma offentliga arbeten kan nämnas en målning på glas för Stockholms sjukhem och en vägg med 10 000 påmålade kakelplattor för en gång till sjukhuset i Umeå. Hon har också i snart sex års tid hållit på med en stor kakelutsmyckning på en av perronger vid T-centralen i Stockholm som består av två ändväggar, vardera 14 x 7 meter.
Verken i denna utställning är både små och stora, upp till två meter höga. Och det är de stora som tilltalar mig mest. Det är som hennes fysiska uttryck inte skulle komma till sin fulla rätta och hinna tala ut i de mindre. Sylwans uttryck tycks vara mera lämpat för avstånd och rum att andas i. Det slår en också tydligt i det intima galleriet att dessa är gjorda för att ses i verkligheten. Det är en fysisk upplevelse och den ter sig inte alls lika på en bildskärm.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 19.6.2017. https://www.hbl.fi/artikel/fargrytmer-att-dansa-till-2/
konstkontentan 