Den finländska bildkonstnären Kati Immonens akvareller kommenterar vårt sätt att möta naturen och hur vi försöker kontrollera och förstå den. I hennes nyaste målningar kombineras jordnära finska skogselement med japansk estetik. Hon tar fasta på små detaljer i naturen, men visar också hur hon njuter av själva målningsprocessen i större verk.
I de stora svartvita tusch- och akvarellmålningarna i serien Vildmark versus trädgård växer vild skog och trädgård dels på, dels in i varandra. Fast trädgården försvunnit ur sikte ser man mitt i skogen planterade växter på konstiga ställen; till exempel en midsommarros, rabarber och ett äppelträd.
– I denna målningsserie har jag förenat intryck från min sommarstuga i mellersta Finland, det är frågan om trädgårdsväxter som förvillat sig till den finska ödemarken, säger Kati Immonen.
– Mina föräldrar högg för fyrtio år sedan ned en skogsplätt runt vår sommarstuga för att försöka skapa en mera organiserad trädgård, mitt i allt det vilda. Men de lyckades inte upprätthålla den. Det skulle ha krävts ingrepp av stora skogsmaskiner för att få bukt på marken. Men trädgården har ändå till viss mån överlevt och det fascinerar mig.
I både mindre målningar fulla med detaljer och i större vägginstallationer skildrar Immonen hur människans kontroll- och ordningslust konfrontreras med frodigt organiska former. Det handlar om människans kamp att försöka övervinna naturen.
– Naturen är utgångspunkten i mina bilder och jag har komponerat element som jag hittat i skogen kring min sommarstuga; ogräs, kruståtel, bonässla och trädbitar. Skräp som kan hittas på bakgården så att säga.
I februari höll hon en utställning vid namn Flora i Galleri Helsinki Contemporary i Helsingfors. Utställningen bestod av två serier som hör ihop. Den ena serien gick vid namn Lekskog och till den har Immonen hämtat inspiration från blomsterkorgar som säljs under jultid.
– I dessa kitschiga korgar brukar man man fritt blandat blommor som transporterats från exotiska länder med mossa och kottar från finska skogar.
Till exempel verket Liten storm-korg innefattar element från finsk urskog, allt omsorgsfullt inpackat i en liten korg.
– Dessa små söta korgar påminner om ett behagligt mikroksomos. Det är så vi helst vill förstå naturen: ett nätt och lätthanterligt litet paket.
– Men även om det är näpet och litet, så kanske det ändå innefattar frön av kaos. Så är det ofta i livet då man planerar allt in i minsta detalj. I något skede brister det och kaos överväldigar en.
Immonens små målningar kombinerar element från den finska skogen med bonsaiestetik. Denna serien bottnar i Immonens barndom och lekar på sommarstugan där hon byggde miniatyrvärldar av element hon hittade i skogen.Mjuk mossa fick bli höga berg, blåbärsris representerade träd och trädknotor blev broar i de trälådor där jag byggde mina fantasilandskap.
– I dag kan jag förundras av manipulerade krukväxter inomhus vintertid. Det som finns prydligt uppradat på våra fönsterbräden växer faktist helt vilt i tropiska länder. Detta för också tankarna till hur skog så att säga packas in till ett lätthanterligt paket.
I fråga om hennes senaste verk har hon speciellt tagit intryck av Mika Myllynevas bok Bonzai, samt illustrationerna i en gammal Bambi-bok som hon hittat på lopptorg. Utställningen är en påminnelse om att hur vi än försöker forma och bearbeta naturen så slår den alltid tillbaka i något skede.
– I de större verken har jag har försökt avbilda skogens starka kraft och också brottas lite med den.
Ett äldre verk vid namn Vält bärkopp, som är hela 3×3 meter, har fått sin start från hur en storm välte flera träd runt hennes sommarstuga och de gropar som detta lämnade. Men målningen visar också smärre katastrofer som människan förorsakar, som en vält blåbärskopp. Den besvikelse som en i misstag vält bärkopp i skogen förorsakar är dock marginell då man pratar om stormar som uppkommer av klimatförändringen. Men den lilla människan har ändå svårt att greppa måttstockarna för det mesta och begripa vad man ska göra inför de stora miljöfrågorna av i dag.
De stora akvarellmålningar överraskar och står långt borta från skirt traditionellt akvarellmåleri. Immonens stora verk byggs oftas upp av flera ark. I de större verken är hon friare att enbart fokusera på och njuta av själva målandet i sig. Men hon gör också smått och detaljerat. Oftast finns i dessa verk något specifikt hon vill säga.
– Jag målar ofta i ganska dåligt ljus, i dunkel och med stora penslar, till och med golvborstar. Mitt målande är mycket fysiskt då jag målar i stort format. Jag kommer då också bort från en perfektionistisk press som jag kan känna i de små målningarna.
– Tiden är dock restrikterad, när pappret torkar måste jag avsluta arbetet.
Immonen berättar att hon gör alla sina verk åtminstone två gånger.
– Många tror att akvarell ska uppstå direkt, men jag gör många olika skikt. Jag kan ha upp till tio olika skikt i en målning.
– Mina idéer uppkommer när jag till exempel ligger hemma på soffan eller vandrar i trädgården. Jag skissar oftast inte på papper. Allt klargörs egentligen först då jag målar. Då förstår jag hur det borde göras och gör det då på nytt. I mina stora målningar kan man oftast hitta en annan målning på baksidan.
Då Kati Immonen (f. 1971) studerade på Åbo Ritskola i slutet av nittiotalet var oljemåleriet starkt på tapeten. Men hon förbryllades och gick vilse i de många möjligheterna inom denna teknik och att hon aldrig egentligen kunde känna att hon blev klar med en oljemålning. Först efter hon utexaminerats började hon göra akvarellmålningar. Hennes första soloutställning bestod sedan också enbart av akvareller.
– Vattenfärger ger mig en trygghetskänsla. Jag måste avsluta den i ett visst ögonblick och då är det färdigt förklarat. Till skillnad då från måleriet som man kan hålla på och förbättra i evigheter. Idén har jag kommit på i förväg och den föds inte på vägen.
Immonen belyser att inom modernisen rörde man sig mera kring själva konstbegreppet i skapandet.
– Inom nutidskonsten kan temat vara vad som helt, jag kunde ta till exempel mejeriindustrin om jag så ville! Jag vill skapa sådant att tekniken är en del av innehållet.
Akvarelltekniken gör det också möjligt att flirta med olika genrer, exempelvis illustrationskonsten.
– Jag kan så att säga illustrera någonting felaktigt och driva med uttrycksmedlets barlast.
Kati Immonens verk har visats på talrika ställen, senast bland annat i Rovaniemi konstmuseum, Wäinö Aaltonens museum och Galleri Joella i Åbo, konstcentret Mältinranta i Tammerfors, Saarijärvi museum samt Galerie Christian Roellin i Sankt Gallen i Schweiz. I sina tidigare verk har Immonen främst behandlat miljöfrågor. Hon har ofta avbildat en undervattensvärld med fiskar, vilket för tankarna till äldre japanska och kinesisk måleritradition. Naturen har varit ett återkommande tema genom hela hennes produktion.
Ett exempel på ett äldre verk är en hel fjärilsvägg, det vill säga hon har klippt tusentals fjärilsformationer i akvarellpapper som hon målat i bjärta färger. Detta i kontrast till hur fjärilar vanligen gör, rättar sig efter omgivningens färger. I hennes tidigare utställningar (bland annat för några år sedan på Wäinö Aaltonens museum i Åbo) handlade det mycket om vatten och hav. Miljöfrågorna finns säkert till viss mån ännu kvar, men betoningen ligger nu mera på ett lekfullt element i naturen och att faktist kunna njuta av den.
I sommar visas Immonens verk på en separatutställning på Café Vivans galleri på Söderlångviks herrgård, Amos Andersons tidigare sommarresidens, cirka en timme söder om Åbo.
Camilla Granbacka
Publicerat i Akvarellen (Nordiska Akvarellförbundet) 17.9.2017.
konstkontentan 