Bröderna von Wright, till 25.2.2018, Ateneum i Helsingfors.
Bröderna von Wright – Magnus, Wilhelm och Ferdinand – stod i en klass för sig. Ingen kunde måla djur på ett så preciöst sätt som de. Nu ställs deras målningar och vetenskapliga illustrationer ut stort i Helsingfors tillsammans med nutidskonst.
Bröderna von Wright växte upp utanför Kuopio i Finland i början av 1800-talet och var senare verksamma både i Finland och i Sverige. De anses vara sin tids främsta inom fågel- och naturmåleriet i Norden. Utställningen på museets tredje våning består av mer än 300 verk, oljemålningar, akvareller, grafik och skisser, dagböcker och anteckningar. Även fåglar som Magnus von Wright stoppat upp ställs ut. Bröderna von Wrights verk har inte visats i denna utsträckning tidigare. En tredje del är från Ateneums egna samlingar, men största delen är från privata samlingar och övriga museer. Naturhistoriska museet i Göteborg visade dem 2003 och många har säkert sett Wilhelm von Wrights skildringar av abborre, braxen och hornsimpa som uppenbarade sig 2001 på svenska frimärken hämtade ur praktverket “Skandinaviens fiskar”. Adelsbröderna fick nämligen sin konstnärliga utbildning och utkomst i Sverige. Magnus von Wright fick redan som tjugoåring i uppdrag att avbilda greve Nils Bondes fågelsamling på Hörningsholm i Sörmland. Snart utvidgades företaget: hela fågelfaunan i Mörkö socken skulle avbildas och bröderna kallades från Finland för att hjälpa till. Snart tillkom verket Svenska Foglar (1828-38), bestående av 178 litografier som de kolorerade för hand. Enligt vår tids ornitologer stämmer brödernas bilder fortfarande. Fågelboken följdes upp av ett verk om Skandinaviens fiskar. Magnus (1805-1868) blev sedan zoolog, målare, kartritare och ritlärare. Mellanbrodern Wilhelm (1810-1887) gifte sig med en godsägardotter från Bohuslän, Maria Bildt, och bosatte sig med henne på gården Marieberg i Torebo, som i dag är museum. Ferdinand (1822-1906) var den mest konstnärligt verksamma av bröderna och blev i Finland berömd för sina djurmålningar i olja, framförallt målningen Stridande tjädertuppar (1886), som finns som kopia i otaliga finska hem i dag.
Att ströva i den tematiska hängningen är att gå in i djurvärlden som bilderbok, det finns ingen botten eller slut, endast alltjämt nytt. Det är av den skickliga konstnärshanden kontrollerade djur, likt naturaliekabinettens konserverade exemplar. Småfåglar och mera sällsynta arter i ett rum, skogslandskap och rovfåglar i ett annat, i ett tredje rum skildras det som lever och växer i havet och vid strandkanterna i Bohuslän. Men kuratorn vill ändå betona att urvalet i hängningen grundar sig på det estetiska fram om innehållsmässig kartläggning. Även växtplanscher ur boken Bröderna von Wrights växterställs ut. Växtbilderna målades i Sverige och var ursprungligen avsedda att publiceras i planschverket Svensk botanik.
Von Wrights verk återspeglar 1800-talets värden. Vad kan vi lära oss av detta i dag? Utställningen framstår för mig som ett hommage till naturen och också till långsamhetens lov, vilket är ett modigt grepp idag. Det vilda djuret står för ordning och det råder skönhet in i minsta sak och sans – kanske är det djuriska bara människans uppfattning? Dialogen mellan det äldre naturmåleriet och samtidskonsten fungerar mycket väl i utställningen. Nutidskonstnärerna Jussi Heikkilä och Sanna Kannisto använder sig likt von Wright-bröderna båda av fåglar i sin konst, men ändå blir det inte lamt. Kontrasterna och sambanden skapar en djupare förståelse för vår tid och samtidigt blir 1800-talsmålningarna betydligt intressantare då de mera direkt styrs in på en nutida diskussion. I dag befinner vi oss i en tid då arter dör ut och vi informeras också på ett helt annat sätt om naturen. Kannisto släpper sina fåglar fria efter att hon fotograferat dem likt en modefotograf i en mobil studio ute i skogen. I en avskild sal visar konceptkonstnären Jussi Heikkilä en sju meter hängande installation gjord av 15 000 stycken fågelringar. Det är fascinerande att tänka hur många kilometer dessa ringar har rest runt jordklotet. Med finns till exempel en ring från en död fiskgjuse i Senegal. Heikkilä vill betona att ingen av oss äger dessa fåglar, samt att inte bryr sig fåglarna om landsgränser när de rör sig i världen. Tomheten som installationen för fram i det stora rummet påvisar hur vi lite vi egentligen vet och har lärt oss av naturen ännu.
Camilla Granbacka
Publicerat i Dagens Nyheter 16.11.2017.
konstkontentan 