Egill Sæbjörnsson, Ūgh & Bõögâr – Jewellery, Galerie Anhava till den 22.12.2017.
Den isländska, nu i Berlin bosatta bildkonstnären Egill Sæbjörnsson, som representerade Island under årets Venedigbiennal med trollen Ūgh and Bõögâr, har nu gått vidare på detta tema i Helsingfors. Galleriet är propert inrett i blått som en juvelshop där man också kan köpa trollparfymen Out of Controll i gul förpackning, samt lyssna på Sæbjörnssons musik som ackompanjerar verken och är en del av utställningen. Det är frågan om omänskliga proportioner, trollen lär ska vara 36 meter långa och deras smycken i guldöverdragen keramik är därefter. I en video skildras trollens nya ateljé som finns vid ett vattenfall på Island. De trivs nämligen bäst på turistplatser med stora folkmassor, där de lätt kan fånga och äta människor. Det hela tas fram som en reklam, med trollens namn som ett varumärke.
Sæbjörnsson (f. 1973) har en bakgrund inom måleri och musik. 2010 kandiderade han för Carnegie-priset. Han har dock genom sin produktion använt sig av teknologi och projicerat bilder på objekt, ofta stenar. Såsom fasadbilder på Danska arkitekturcentret i Köpenhamn för fyra år sedan: en futuristisk vision med tegelstenar som flyger ut från väggen och bildar ljud. Han visade byggnaden som en levande organism, en annan form av verklighet.
Sæbjörnsson varierar dock sitt uttryck hela tiden och är inte låst i ett visst medium. Genomgående är att han påvisar kreativiteten som en styrka som kommer före konsten. I denna trollutställning belyser han nyttan i att bryta sig loss från det strikt reglerade och övervakade samhället, då övertygelse och visshet fördunklar vår blick för de existentiella perspektiven.
Trollen skildras med långa näsor och bölder i ansiktet, likt tonårspojkars teckningar av fula gubbar. Allt präglas av det oseriösa och flyter in i det farsaktiga. Sæbjörnsson lyckas träffa tidens nerv; han gör oss till plumpa monster, till produkter av vår tid som stämt dess kapitalistiska tendenser till ett fortissimo i en grotesk förstoring.
I det stora hela upplever jag det som att han skildrar vår nuvarande tid som ett slags tonårsskede i hela jordklotets liv. Sæbjörnsson vågar prova okänd mark och erövra nya estetiska uttryck. Trollen är ett laddat tema i och med den isländska folktron och finns inte med i konstvärldens förväntningar och konventioner. Humorn smälter isen och leken finns starkt med som en byggsten. Det är just i stilbrottet som det verkliga och intressanta framträder och bildar en bombastisk utställning. Jag ser hos honom ett positivt utanförskap som i grunden för fram ett budskap om genuinitet, att vara sin egen och inte låta sig köpas av utomstående falska krafter, och framför allt att våga älska, eller som Andre Breton uttryckte sig om dadaistisk konst när den en gång i tiden var svår att förstå för många: “den mänskliga kärleken sedd av någon från en annan planet, som inte förstår någonting av det hela”.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 9.12.2017.
konstkontentan 