Pia Sirén, Rakennustyöt, Galleri Forum Box till 28.1.
Allt blir plötsligt mycket tydligt och människans förhållande till naturen granskas i Pia Siréns landskapsillusioner som man kan vandra runt i.
Pia Sirén använder sig på ett måleriskt sätt av bland annat genomskinlig plast, gröna presenningar, delar från byggnadsställningar och aluminiumstegar för att skapa temporära, platsspecifika landskapsillusioner; ett slags gör-det-själv-landskap. Vandringen i galleriet formar en helhet, det vill säga det handlar inte om ett rum skilt för sig. Det är mera frågan om en upplevelsestig; man går från en dunge, genom en granskog och plötsligt öppnas ett alplandskap framför ögonen på en, samt ett vattenfall och en rinnande bäck.
Det hela förefaller var ett slags ideallandskap, likt ett vykort. Vatten rinner i form av genomskinlig plast till en grotta i det sista rummet. Det ger intryck av en fabriksmiljö, som om man fabricerat en bäck – eller har fabriken tagit över bäcken? Järnstänger ligger huller om buller slängda i det så kallade vattnet.
Sirén har också förut använt sig av vykort i sin produktion. Hon utexaminerades från Bildkonstakademins skulpturlinje för fem år sedan men gör inte traditionella skulpturer utan fokus ligger på rumsinstallationer. De senaste åren har hon ställt ut separat bland annat på MUU-galleriet på Kabelfabriken, samt deltagit i grupputställningar bland annat i Aarhus konstmuseum i Danmark, Uppsala konstmuseum samt på Varbergs konsthall i Sverige.
Hon är skicklig på att skapa rumsupplevelser; genom mycket enkla medel skapar hon en illusion. Hennes val av material säger något om den byggda miljöns onaturlighet, samtidigt som hon tycks ifrågasätta vårt behov av att kontrollera naturen.Verktyg för att skapa bilder
Siréns installationer är bokstavligen konstruktioner, det vill säga artificiellt byggda och uppförda, och hon försöker inte få sina landskap att se så att säga riktiga ut. Jag upplever att Sirén ger oss verktyg för att skapa bilder. Hon har nämligen valt att inte dölja strukturen bakom, utan all rekvisita och allt byggmaterial ligger framme. Hon har heller inte försökt skapa stämning via belysning.
Det tycks mera handla om själva gesten att över huvud taget försöka bygga natur. Installationsbyggena ger intryck av ett slags performancerester, det är överdrivet och det finns ingen strävan till realism. Det hela får mig att fästa större uppmärksamhet vid hurudant verket är och hur det har möjligen blivit som det är, det vill säga att möta det materiella och det processuella i verket.
Hennes installationer är inte färdigställda som målningar, utan ger i stället en upplevelse av hur vi formar vår verklighet, eller snarare vad det är vi fantiserar oss till att vi är. Sirén blottar helt enkelt en illusion, samtidigt som hon frambringar en känsla av rymd. Allt blir plötsligt mycket tydligt.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 13.1.2018.
konstkontentan 