Corinna Helenelund & Lauri Anttila: Medeltiden med nya ögon

Lauri Anttila & Corinna Helenelund, The Light of the Dark Age, Galleri Sculptor till 1.9.

I Galleri Sculptor möts på ett överraskande sätt 81-åriga konceptkonstnären Lauri Anttila och 34-åriga skulptören Corinna Helenelund. De sammankallades av galleriet för några år sedan och har försökt hitta gemensamma nämnare via frågor om ljus, färg och tid, även om de stilistiskt är mycket olika.

Lauri Anttila och Corinna Helenelund undersöker medeltiden tillsammans på Galleri Sculptor. Foto: Camilla Granbacka.

Lauri Anttila tillhör pionjärerna bland sjuttiotalets konceptkonstnärer. Han är känd för sina systematiska iakttagelser av relationen mellan människa och natur. I vitriner hittas rester och dokumentation av hans vandringar, såsom svartvita fotografier, föremål från naturen samt akvareller och teckningar.

Corinna Helenelund skapar igen miljöer i textil över hur hon upplever tillvaron atmosfäriskt i stunden. Processen, ett anti-tänkande och ett flow-tillstånd, förefaller vara ett ledmotiv när hon skapar. Helenelund har nödvändigtvis inte ord för en känsla, utan känner så att säga i de färger och former hon skapar. 

Resor i tid och rum

Eftersom medeltidens världssyn är av gemensamt intresse, har dessa två konstnärer utvecklat detta i utställningen. 

Anttila har utforskat medeltidens ljusteorier, astronomi och kartografi emedan Helenelund har fördjupat sig i Hildegard av Bingens texter. De behandlar stora frågor om allt som omger oss och för fram en holistisk livssyn där makro- och mikrokosmos är förenade. I utställningen har de också försökt gå in i varandras arbetsprocesser. Anttila har valt att sy en färgfylld textilbonad i taket med Helsingfors ängar – i åtanke finns en färgstark kyrkotaksmålning från 1100-talet från Zillis i Schweiz där bibliska berättelser förenas bildmässigt med världskartan. 

Helenelund har valt att vandra både i Anttilas och i Hildegard av Bingens fotspår. Tillsammans har de byggt en grå tron mitt i galleriet. På denna så kallade landskapsbänk kan man sitta och läsa Helenelunds tygbok Fragment från en vandring med poetiska intryck från hennes vandringar. Anttila ställer ut objektcollage som relaterar till de fyra elementen, med ett fotografi och ett ljus: allt som skapats ansåg man under medeltiden vara en blandning av de fyra elementen. Han har även gjort ett stjärnforskningsbord med timglas, kartor och mätinstrument. Skulpturen tycks föra fram en geocentrisk världsbild och får mig att tänka på hur vi i dag tenderar att mäta och väga allt utan att våga lita på våra egna ögon. 

Örnuggla i ull

En vitrin vid namn Ljus behandlar bland annat 1200-talets färgteorier, hur ljuset bryts i vatten, färgernas dimensioner och är fylld med linser, glas och litteratur av bland annat Wittgenstein. I en annan vitrin hittas en tredimensionell karta från vandringar med bland annat rester från Berlin-muren och kartor där man kan hitta paradiset. Det är frågan om tankecentrerade tredimensionella collage. I kontrast till detta flyger en slags örnuggla gjord i ull av Helenelund ovanför och intill galleridörren sitter en trött pilgrim med hundhuvud gjord av nät och ull vid namn A pilgrim, where am I? 

Helenelund har inrett rummet med olika textiler, som formar portar och träd. Hon har till skillnad från Anttila ett lekfullt sätt att skildra stora saker, såsom Hildegards helande helhetslära. Svårbegripliga saker blir plötsligt lätta att närma sig. Hon för in mig i ett slags tidlösa rum och ger en möjlighet att dyka in i något helt annat. Jag gillar hennes Viriditas-fönster i grönt som ger färg till hela rummet. Det hela tycks syfta till naturens läkande kraft, ett grönt flöde som genomtränger allt levande och får oss att må bra. 

Hildegard av Bingen använde naturen som en läkande palett och såg kroppen och själen som ett. Utställningen är luftig, färgrik och stimulerande. Den kopplar både till vår egen tid och till det förflutna. Det är berikande att ta del av kontraster, samt också av likheter, i de båda konstnärernas produktion.

Camilla Granbacka

Publicerat i Hufvudstadsbladet 23.8.2019.

Leave a comment