Thomas Nyqvist tar tag i det kaotiska och gör det meningsfullt. Bilderna med enorma högar av byggbråte blir ett öppet system för betraktaren att forma i rummet. Ska man bygga upp eller riva ytterligare?
Utgående från egna fotografier från rivnings- och byggplatser abstraherar Thomas Nyqvist bort vissa delar av verkligheten och pekar på imaginära platser utanför tid och rum. I hans bilder finns inte människor. Det är frågan om urbana landskap med subtila spår av människan. Det hela formar en vaken dröm, som tar fram nya associationskedjor. Nyqvist (f. 1955), som är en av grundarna till Kohta-galleriet, slog igenom på åttiotalet med informalistiska måningar. På 1990-talet tog han bland annat starka intryck av den italienska 1700-tals grafikern Alberto Battista Piranesis ruiner. Nyqvists mörka målningar baserade sig länge på svartvita, känsliga fotografier som han tagit oftast nattetid och i dimma på urbana ödsliga platser eller stränder. Det var frågan om en slags osynlig arkitektur och ett uttryck för en viss utsatthet på ett allmännare plan. Under de senaste åren har hans målningar blivit allt större till formatet och utgångspunkten är kortvariga moment från rivningsskeden.
Den stora salen upptas av fyra stora oljemålningar. Det är fascinerande att se hur olika dessa är i fråga om kompposition och uttryck, även om alla utgår från fotografier av rivningsplatser. Motiven talar om sönderfall och det dekonstruktiva, men samtidigt är det ett tillfälligt skede, vilket märkväl också kan ses som ett konstruktivt skede. I Fragment of a fragment väller bråtet i målningen nästan hotfullt fram mot mig, men jag ges ändå tillfälle att bygga upp det hela till något nytt. Det gäller att lära sig läsa det; få fragmenten att falla på plats, likt en icke-lineär film. Vissa av titlarna referar till konsthistorien och man kan också hitta subtila drag av informalism och abstrakt expressionism. I Building greyness, som refererar till Jackson Pollocks Ocean greyneskan man ta fasta på en horisont mitt i röran och det förefaller för mig som en lättnad. Himlen är ofärdig med informalistiska penseldrag. De gråa facetterna samspelar likt envisa pusselbitar. Många av målningarna är målade på äldre målningar, slumpmässigt har konstnärena gått vidare från det som varit. The Garden of Earthly Delights, vilket fått sin titel från Hieronymus Boschs 1500-tals verk, är mera sammanhållen än de övriga tre stora. Den gröna färgen påvisar något organiskt i allt det industriella bråtet. Det hela lämnas dock odefinierat. Trappsteg leder in i målningen och röda partier påminner om att en gammal målning finns därunder. Det hela blir ett collage som är på väg att forma en ny situation. I utställningen ingår även ett rum med mindre, mycket varierande målningar med informalistiska element, så som Position I som innefattar upp till tre målningar i en, med flera påmålade lager.
Nyqvist visar i denna utställning för första gången också fotografier. Små, inglasade svartvita fotografier som konstnären tagit mellan åren 1997–2004. Vissa av dem är slitna, med kaffefläckar eftersom de har använts som skisser i måleriprocessen. Det är frågan om övergivna, nattliga industrilandskap, ett slags icke-platser från Nyqvists näromgivning i Sörnäs. Men de kunde lika väl vara från krigshärjade platser runt om i världen, likt dagpressens bilder. En annan vägg täcks av nya färgfotografier från olika rivningsplatser, ofta anonyma förorter. Dessa är mera abstrakta än de svartvita mera känslosamma fotografierna. Genom att ta fram dessa fotografier likt skisser demonstreras målningarnas tillblivelse och process på ett stimulerande sätt. Det förtydligar hur konstnären skapar något helt nytt av fotografierna. Det är inte frågan om avbildning, utan målningen får leva sitt eget liv. Det visar också hur måleriets tidsbegrepp är något helt annat än fotografiets. Överlag kan man hävda att Nyqvist laborerar med reell tid.Byggbråtet i hans målningar formar ett slags inverterade ruiner som står i kontrast till romantikens skildringar av ruiner och ödelagda platser. Nyqvists ruiner blir paradoxala, de är kortlivade och subjektiva. De visar att processen är lika viktig som slutresultatet.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 1.10.2019 i samband med Nyqvists utställning Recombinations i Kohta.
konstkontentan 