Leena Nios oljemålningar kretsar ofta kring vardagliga föremål. Nu har hon valt ylletröjor som utgångspunkt: varma, trygga och färgglada. Utställningsnamnet Comfort Place kopplas till en avslappnad plats, ett slags retreat och skydd. Överlag förknippas stickning med omtanke och tålamod, framförallt under oroliga tider. För Nio blir ylletröjan framförallt ett redskap för att testa måleriet, med fokus på det kompositionsmässiga och måleriska. Hon gör okonventionella inzoomningar för att utmana vårt vanliga sätt att betrakta tillvaron och lyckas tillföra mentala landskap med spännvidd.
Med finns enfärgade tröjor i starka färger, samt koftor med invecklade geometriska mönster och knappar. Bärarens huvud syns inte i bilden, i vissa fall finns en bit av halsen eller underskjortan med. Fastän ansiktet fattas lyckas Nio säga en del om bäraren. Ylletröjan tycks fungera som ett pansar på människans hud. I vissa målningar har ylletröjan fått hål och slitits. Bärarens hår kan slingra sig in i tröjans struktur på ett okontrollerat sätt. Med finns även andra mänskliga bristfälligheter som bryter från det matematiska i stickmönstret så som hundhår, tappade maskor och hål. En person klädd i röd slipover och koboltblå skjorta förefaller mycket strikt och kontrollerad. Underskjortan ger intryck av en kall vägg. I kontrast till detta ger porträttet med en vildare fläta som tränger in i stickmönstret på en smaragdgrön tröja intryck av något okontrollerat och nästan surrealistiskt, en gränszon mellan närvaro och det omedvetna. En mindre målning med en uppförstorad orangefärgad knapp visar hur något håller på att övergå från ett läge till ett annat eller är mittemellan. Med knappar öppnar vi och stänger våra plagg och på det viset blir knappen en slags dörr. Det hela blir en mellanzon som är aktiv och innehåller en potentialitet.
I denna utställning har konstnären koncentrerat sig på ljus och färg. Dukarna utstrålar tålamod och teknikkänsla. Nio är skicklig på att få vardagen att utvidgas. Hennes teman är i grunden små och obetydliga, men hon ger dessa ämnen potential att växa och få kraft i sitt målande på ett spännande sätt. Flätmönster återkommer på ett fyndigt sätt både i tröjornas struktur, men också i frisyrer. Frisyrer framstår som ett sätt att kontrollera hår. Det är fascinerande hur Nio har lyckats få ytstrukturen levande genom att låta den vita duken framträda på toppen av varje maska i stickmönstret, nästan på ett fotografiskt sätt. Därav kommer Gerard Richters kända, hypernaturalistiska Betty-målning från åttiotalet i åtanke: hur en klädnad och yta ges liv, samt framställningens och seendets många olika skikt. I grunden finns ett konceptuellt förhållningssätt. Jag fastnar speciellt för de mindre målningarna Clouds och Moth som för fram detaljerade uppförstoringar av ett landskap och en tropisk fjäril, samt hål. De uttrycker båda ett behov av att reparera. Det blåa bergslandskapet innefattar hål i sticksömmen som också ger intryck av moln. Det hela utmanar traditionella landskapsskildringar. Den tropiska fjärilen inhöljs mjukt i en luddig sticksöm och det hemvanda bryts av det bjärta och utländska, samt fjärilens symbolladdade skepnad. Fjärilen förefaller innystad i något tjockt och kväljsamt som ständigt har lappats och reparerats.
Hängningen för en viss berättelse i mitt tycke. Detta kan förklaras genom att Nio jobbar i serier och målningarna är alla gjorda det senaste året. Därav blir helhetsuppfattningen av betydelse. De mönstrade tröjorna i starka, klara färger ger intryck av barn, emedan de mera strikta av vuxna indivier med varierande karaktärer. Nio (f. 1982) slog igenom för 12 år sedan när hon utexaminerades från Bildkonstakademin och fick Dukatpriset. Hon har nyligen färdigställt ett offentligt verk i Finno metrostation med naturmotiv. Återkommande i Nios produktion är en tvåvärldstematik; ränder och persienner som delar in målningen i en ute- och innevärld. Ibland tar bakgrunden sats och blir det mest framträdande i målningarna. Relationerna mellan yttre och inre blir därmed suddiga. Växter, fåglar och apor, ansikten som täckts av pappersmasker eller flickhuvudens baksidor har återkommit i hennes måleri. Nio har också målat korsstygnsbroderi och pussel. Den stickade ytan är något hon hanterat också tidigare men nu utvecklat till ett nytt uttryck.
Foto: Camilla Granbacka
Leena Nio, Comfort Place, Galerie Forsblom till 12.2.2023.
Camilla Granbacka
Publicerat i Hufvudstadsbladet 21.2.2023
konstkontentan 